fredag 23 september 2011

Fakta om Danny Saucedo

Biografi 
Danny, som har en boliviansk mamma och en polsk pappa, talar utöver svenska även flytande spanska[5] och ville som liten bli clown.[6] Han var kusin till den avlidne sångaren Dave Lepard, i det svenska sleazerockbandet Crashdïet.[7] Han är klassiskt skolad och har studerat vid Adolf Fredriks musikklasser,[8] Lilla Akademien och vid Södra Latins gymnasium i Stockholm. Han har tidigare spelat fiol, men övergick senare till piano och gitarr.[9] Saucedo har även sedan barnsben sjungit i många av Katarinakyrkans olika körer och spelade 2005 en av huvudrollerna i musikalen Just Job som skrevs och sattes upp i samband med Katarina kyrkas 250-årsjubileum. Han har, efter att ha deltagit i en casting på sin skola,[5] jobbat som statist i filmen Ondskan 2003[10] men har även jobbat som diskplockare, en erfarenhet han säger sig vara glad över, och jobbade på klubben Kharma när den första Idolsäsongen hade avslutningsfest där.[5]
Han beskriver sig själv som miljömedveten,[11] har alltid tyckt om djur och hade under uppväxten flera hundar, katter, marsvin och fåglar. Hans norska skogskatt[12] Miramis Presley Jackson fick sitt namn efter hästen i Mio min Mio och efternamnen efter Dannys största musikaliska förebilder, Elvis Presley och Michael Jackson.[13] Han har även nämnt Robin Thicke, Brian McKnight[6] och George Michael[14] som förebilder och tycker att "Rock with You" med Michael Jackson är en av världens bästa låtar.[15] Om sin egen musik säger han att han inte uppfinner hjulet, men att den har en personlig touch. "Det är dance, fast på mitt sätt."[16] Musikbranchen beskriver han som en bransch där allt går fort. "det kommer nya söta pojkar som kanske petar ner mig. Jag jobbar ju för att det är kul, men samtidigt försöker jag ju garantera mig en plats hela tiden."[17] Intressen utöver musiken är dans, konst, kroppshälsa och fiske.[6] Han säger att tävlingar är "jättejobbiga", något han tror beror på skoltiden då han "alltid [blev] vald näst sist till fotbollslaget på gympan".[1]
År 2006 utsågs Danny till "Sveriges 7:e sexigaste man" av tidningen Plaza Kvinna.[18] Han ses av många som en positiv förebild och 2009 genomförde Folktandvården en kampanj för frisktandvårdskonceptet med honom som frontfigur.[19][20] Designern Marcus Larsson valde honom som ansikte i vårkampanjen 2010 för sitt klädmärke Ljung.[21][22] Med E.M.D. medverkade han i ett humorinslag på SVT, "Alltid lika fruktansvärt fräsch",[23] som belyser vikten av att borsta tänderna.

Solokarriär [redigera]

Medverkan i Idol 2006 och andra framträdanden [redigera]

"[...] inte fan imponerade Danny innan svenskveckan? Men med Tommy Nilssons ballad gjorde han
ett avskalat mästerverk [...] Ett utmärkt exempel på hur en trött låt kan få nytt liv av en fräsch Idol."
— QX, 2008[24]
Danny framför "Tokyo" i Sommarkrysset på Gröna Lund 2007.
Här listas de framföranden som Saucedo gjorde under sin medverkan i Idol 2006.
EtappLåttitelOriginalartistTema
Audition"I SwearAll-4-One-
Slutaudition"No One Else Comes Close"Joe
Slutaudition"(Everything I Do) I Do It for You"Bryan AdamsDuett (med Felicia Brandström)
Slutaudition"Isn't She Lovely"Stevie Wonder-
Kval"What's Left of Me"Nick Lachey-
Final 1"Blame It on the Boogie"Jackson 5Min Idol
Final 2"Öppna din dörr"Tommy NilssonSvenska Hits
Final 3"So Sick"Ne-YoHits från 2000-talet
Final 4"Sweet Child O' Mine"Guns 'n' RosesRock
Final 5"Lately"Stevie WonderFavoriter från Audition-turnén
Final 6"End of the Road"Boyz II MenAkustiskt
Den 9 december 2006 uppträdde han med bland andra Markoolio och Amy Diamond under en julshow i Globen.
Albumdebut Heart Beats 2007 [redigera]
Alla hjärtans dag 2007 släppte han "Tokyo" som blev hans första etta på svenska singellistan och med den deltog han 2008 i den polska musikfestivalen Sopot International Song Festival[25] en av de största musiktävlingarna i Europa. Den andra singeln, "Play It for the Girls" toppade singellistan samma vecka som Dannys debutalbum Heart Beats debuterade på albumlistans första plats. Han har i efterhand sagt att han inte var speciellt förtjust i "Play It for the Girls" när den släpptes, men att han senare lärt sig tycka om den.[26] Den 12 september släppte Danny singeln "If Only You" tillsammans med Therese Grankvist. Låten nådde tredje plast på singellistan i sverige, men toppade listor i Ryssland, Japan och Polen,[27][28] och låtens upphovsmän tilldelades priset Stimgitarren Platina för årets mest spelade låt efter att den spelats 95 062 gånger i radio.[29]

Medverkan i Let's Dance och album Set Your Body Free 2008 [redigera]
"'Set your body free' är en dansplatta på mitt sätt. Det finns två olika
plan i min musik, en personlig och väldigt djup och en väldigt ytlig,
som man bara kan stå och skumpa till. Jag smyger in ganska djupa
texter. Jag vill gärna att folk ska lyssna på texterna, men vill de bara
dansa så är det fine by me.
— Danny om albumet Set Your Body Free[17]

"Den här är hårdare, med ännu mer klubbkänsla. Jag är jävligt nöjd
och tycker att hela plattan kan släppas som singlar. Dessutom har
jag varit mer involverad låtskrivarmässigt än på den förra."
— Danny om hur Set Your Body Free skiljer sig från föregångaren
Heart Beats[26]
Saucedo medverkade tillsammans med Malin Johansson i TV4:s dansunderhållning Let's Dance 2008 och kom på fjärde plats. Saucedo och Jeanette Carlsson[30] dansade för Sverige i Eurovision Dance Contest 2008 den 6 september. De siktade på en placering bland de tre främsta[31] men slutade på plats tolv. Saucedo släppte singeln "Radio" den 3 november 2008. Albumet Set Your Body Free släpptes den 24 december samma år. Han har medverkat i Så ska det låta (med Sonja Aldén), Doobidoo (med Jessica Andersson) APTV med Zillah & Totte, Bobster och har sagt att han gärna vill vara med i På spåret: "där vill jag sitta och tuta, det vore kul".[32]
Tillsammans med Oscar Görres skrev han "From Brazil with Love" till Alcazars skiva Disco Defenders.[33]


Melodifestivalen 2011 och album In the Club [redigera]
"Anledningen till att jag eventuellt har lite vinnarbuzz är nog
mest för att folk vet vem jag är sedan tidigare och har en
förväntan och en bild om vem jag är. Men det betyder egentligen
ingenting i tävlingen."
— Danny inför tävlingen.[34]
"Slut på snack och förhandsspekulationer. Melodifestivalen har
börjat på riktigt. Danny regerade i Norrbotten med en bländande
dansshow som lyfte hans 'In the club' och fick publiken att jubla."
— TT Spektra om Dannys framträdande i Luleå[35]
"Streetsmart framträdande med löjligt säker övertygelse gör en
dussinlåt större än vad den är."
— Roger Berglund, UNT om Dannys framträdande i Luleå[36]
"Att Danny framstår som en självklar och väldigt talangfull
stjärna i melodifestivalen säger mer om nivån på tävlingen än
på den unge sångaren.
— Mattias Dahlström, DN, recension av albumet In the Club[37]
Danny vid Generalrepetitionen i Luleå inför den första delfinalen i Melodifestivalen 2011
Efter att ha arbetat med Erik Segerstedt och Mattias Andréasson som gruppen E.M.D. släppte Danny i början av 2011 sin första singel och video på flera år, "In Your Eyes",[38] och kort därefter var han åter aktuell i Melodifestivalen, denna gång som soloartist med "In the Club". Enligt honom själv var han, delvis beroende på goda recensioner i tidningar,[39] betydligt mer nervös denna gång än vid deltagandet 2009 med E.M.D.[40] och sade efter första deltävlingen "Tro det eller ej, men jag går också och är osäker på mig själv som vem som helst. Jag har varit skitnervös och undrat 'klarar jag det här'".[41] Inför framförandet i Melodifestivalen anlitade han koreografen Nick Bass[42][43] till ett krävande dansnummer inför vilket Danny, efter hård träning och strikt diet, oroade sig för muskelkramp.[44] Han valde sina dansare bland 200 sökande från Sverige, Norge, Finland och Baltikum.[45]
Låten, som skrevs av Saucedo, Figge Boström och Peter Boström,[46] beskrevs som en blandning mellan r'n'b, house och pop, och av Danny själv som "urban dance".[47] Många tyckte att den hade stora likheter med låten "El Club" med Myla Vox från Nicaragua.[48][49] men managern för Myla Vox, Gabriel Traversari, menade att även om den påminner om "El Club" så är låtarna inte lika i stil, melodi eller struktur och att många grepp återanvänds i musikvärlden.[50]
Danny var stor favorit att vinna första deltävlingen i Luleå och gav 1,03 i odds hos Svenska Spel före Pernilla Andersson och Jenny Silver vars odds båda var 1,93.[51] Bidraget tog sig direkt vidare till finalen i Globen med 60 872 röster i första omgången, mer än dubbelt så många som tvåan (i första omgången), Pernilla Andersson. Den andra låten att ta sig vidare blev senare Swingflys "Me and My Drum".[52] Efter sändningen väcktes frågan om styrkan på melodistämman i låtens förinspelade körpaket, då regelverket inte tillåter en förinspelad dub av artisten själv på melodistämman. Melodifestivalens artistansvarig, Christer Björkman, sade att "det där är alltid en gråzon för det ligger alltid en melodistämma i ett körpaket också".[53]
Inför finalen var Dannys bidrag det mest omtalade på Internet[54] och, tillsammans med Eric Saade med "Popular", stor favorit.[55] Danny sade "Alltså jag ska öppna hela Globen, det är hur fett som helst! [...] det här är min stora dröm! Jag ska bara ut och ha så jävla roligt och röja". Det fanns dock en oro att bidragen skulle kanibalisera på varandras telefonröster.[56] Efter att de internationella jurygrupperna avlagt sina röster låg bidragen nästan på samma poäng, 79-81, men när telefonrösterna redovisats var ställningen 149-193 och Danny slutade på andra plats. Danny sade att andraplatsen inte kommit som en överraskning då han, innan telefonrösterna redovisats, i Green room vänt sig om och sett en studioman rigga Saade med en mikrofondosa (för ytterligare ett framträdande) och att han då förstod att Saade hade vunnit.[57] Saade menade att hans in-ears var trasiga och att han fick hjälp från SVT.[58] Danny kommenterade finalen med "att komma tvåa är fint", att det var hans bästa framträdande någonsin och att han inte hade kompromissat på något plan, varken med musik eller koreografi, och gratulerade Saade till vinsten.[57] Tidigare vinnare av Melodifestivalen röstade fram Danny som vinnare av Marcel Bezençon Award, artisternas pris ("Artistic Award").[59]
Danny en av sångcoacherna i True Talent
"In the Club" var den andra låten efter "In Your Eyes" att släppas som singel från albumet In the Club och den toppade Digilistan vecka 10.[60] På skivan har Danny samarbetat med artisterna The Provider, Swingfly[61] och Lazee.
Sommaren 2011 framträdde Danny i Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg och Sommarkrysset. Under hösten framträdde han i Moraeus med mera och är en av tre sångcoacher i True Talent.

E.M.D. [redigera]
Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo som E.M.D.
Huvudartikel: E.M.D.
Danny startade sånggruppen E.M.D. tillsammans med Idol-deltagarna Erik Segerstedt och Mattias Andréasson. Den 19 december 2007 släppte de sin första singel "All for Love" som toppade singellistan i 6 veckor och sålde 60.000 exemplar (3 x platina). Debutalbumet A State of Mind, som släpptes 14 maj 2008, låg 42 veckor på albumlistan. Singeln "Jennie Let Me Love You" vann en Grammis för "Årets låt 2008".

Melodifestivalen 2009 [redigera]
E.M.D. deltog i Melodifestivalen 2009 med låten "Baby Goodbye". De tog sig vidare från delfinalen i Leksand direkt till final. Väl i finalen slutade de på tredje plats.

Album [redigera]
Singlar [redigera]
Priser [redigera]
  • Bästa låt, Tokyo (Nickelodeon Kids Awards 2007)
  • Bravoora 2010 - Wokalista roku
Filmografi [redigera]
Fotnoter [redigera]
  1. ^ [a b] Ylva Niklasson. "Dannys nya superkropp", Aftonbladet, 4 februari 2011. Läst den 16 mars 2011.
  2. ^ Niklas Strömberg, Ylwa Svensson. "Dannys slut - i tårar", Aftonbladet den 4 november 2006. Läst den 15 mars 2011.
  3. ^ Intervju i TV4s Nyhetsmorgon med Tilde de Paula
  4. ^ Anna Bill. "Idol-Danny lockade tonårstjejer", UNT, 29 november 2008. Läst den 16 mars 2011.
  5. ^ [a b c] Ronny Larsson. "Hur gay är Danny?", QX, maj 2007. Läst den 15 mars 2011.
  6. ^ [a b c] "Danny Saucedo", SVT. Läst den 15 mars 2011.
  7. ^ dannysaucedo.se Läst 13 mars 2011.
  8. ^ ”Danny Saucedo”. http://www.dannysaucedo.se/?sid=article&pid=read&id=5941. Läst 1 maj 2008.
  9. ^ Intervju inför SVTs Doobidoo med Lasse Kronér. (videoklipp på YouTube)
  10. ^ Therese Hansson. "Här är Danny - i 'Ondskan'", Aftonbladet 31 oktober 2006. Läst den 21 februari 2011.
  11. ^ Elin Kvist. "Dannys politiska kupp i Melodifestivalen", nyheter24.se, 10 mars 2011. Läst den 17 mars 2011.
  12. ^ Louise Örvell. "Danny Saucedo: 'Jag har hittat min soulmate', Expressen, 9 december 2007. Läst den 17 mars 2011.
  13. ^ Åke Steinwall. "Miramis hotades av avlivning", kattliv. Läst den 15 mars 2011.
  14. ^ Intervu i Bobster.
  15. ^ "Artistpresentation - Danny" (videoklipp), SVT, 5 januari 2011. Sett den 15 mars 2011.
  16. ^ "Danny". Dannys webbplats. Läst den 18 mars 2011.
  17. ^ [a b] Mirja Lundqvist. "'Jag skulle vara lost utan Janna'", Aftonbladet, 9 januari 2009. Läst den 16 mars 2011.
  18. ^ Hans Österman. "Sveriges 100 sexigaste män", Aftonbladet den 14 november 2006. Läst den 15 mars 2011.
  19. ^ "Om Frisktandvård", Landstinget i Uppsala län. Läst den 15 mars 2011.
  20. ^ "Folktandvården tar hjälp av kändis i marknadsföring", mynewsdesk.com den 18 maj 2009. Läst den 15 mars 2011.
  21. ^ Magda Gad. "'Danny har en topplacering i min lista över Sveriges snyggaste män'", qx.se den 6 november 2011. Läst den 15 mars 2011.
  22. ^ "Spring Summer 2010 (Ad Campaign)", Ljungs webbplats. Läst den 17 mars 2011.
  23. ^ "E.M.D - Alltid lika fruktansvärt fräsch" (videoklipp), SVT. Sett den 16 mars 2011.
  24. ^ "Ronnys Television", QX december 2008. Läst den 15 mars 2011.
  25. ^ "Poland: Eurostars in Sopot festival", http://esctoday.com/ den 11 juni 2008. Läst den 15 mars 2011.
  26. ^ [a b] Ronny Larsson. "19 Frågor till Danny", QX januari 2009. Läst den 15 mars 2011.
  27. ^ Lilian Brunell. "Melodifestivalen 2011: Danny Saucedo gillar att sjunga – men älskar att dansa", Poplight, 26 november 2010. Läst den 16 mars 2011.
  28. ^ PM. "Danny etta på polska radiolistan", DN. Läst den 17 mars 2011.
  29. ^ "'If only you' är årets mest spelade låt", SVT den 24 september 2008. Läst den 15 mars 2011.
  30. ^ Niklas Strömberg. "Här golvas Danny", Aftonbladet, 6 september 2008. Läst den 16 mars 2011.
  31. ^ Christer Andersson. "'Topp tre är målet'", TV4, 5 september 2008. Läst den 16 mars 2011.
  32. ^ TT. "Dubbeljobb för Danny Saucedo", UNT, 28 februari 2008. Läst den 16 mars 2011.
  33. ^ "Disco defenders / Alcazar", Svensk mediedatabas. Läst den 15 mars 2011.
  34. ^ Ronny Larsson. "Melodifestivalen 2011 Årets TV-klassiker", QX februari 2001 #185. Läst den 17 mars 2011.
  35. ^ TT Spektra. "Danny och Swingfly till Globen", UNT, 5 februari 2011. Läst den 15 mars 2011.
  36. ^ Roger Berglund. "Streetsmart stjärnglans till final", UNT, 5 februari 2011. Läst den 16 mars 2011.
  37. ^ Mattias Dahlström. "Danny Saucedo: 'In the club'", DN, 9 mars 2011. Läst den 17 mars 2011.
  38. ^ "Se Dannys nya video", QX.se, 28 januari 2011. Läst den 15 mars 2011.
  39. ^ TT Spektra. "Lättad Danny fokuserar på final", UNT, 6 februari 2011. Läst den 15 mars 2011.
  40. ^ Carl Cato/TT Spektra. "Danny nervös favorit i Luleå", Dagens Nyheter, 1 februari 2011. Läst den 15 mars 2011.
  41. ^ Helena Trus, Ylva Niklasson, Martin Gustafsson. "'Jag skrek rakt ut'", Aftonbladet, 6 februari 2011. Läst den 16 mars 2011.
  42. ^ "Danny repar med världsberömd koreograf", SVT, 31 januari 2011. Sett den 15 mars 2011.
  43. ^ "Nervös Danny repar med toppkoreografen Nick Bass", SVT. Läst den 17 mars 2011.
  44. ^ "Danny Dag: Final - Aldrig vila" (videoklipp), aldrigvila/YouTube, 3 februari 2011. Sett den 20 mars 2011.
  45. ^ "Danny efter sitt framträdande" (videoklipp), SVT, 5 februari 2011. Sett den 15 mars 2011.
  46. ^ "Här är startordningen i Melodifestivalens final", Aftonbladet den 5 mars 2011. Läst den 15 mars 2011.
  47. ^ TT Spektra. "Danny nervös favorit i Luleå", UNT, 1 februari 2011. Läst den 15 mars 2011.
  48. ^ Joni Nykänen. "Läsarna: Dannys låt är ett plagiat", Aftonbladet den 11 februari 2011. Läst den 24 februari 2011.
  49. ^ Linus Brännström, Sofia Persson. "Läsarna: Dannys låt är en kopia", Expressen den 11 februari 2011. Läst den 14 mars 2011.
  50. ^ Torbjörn Ek, Jessica Isaksson, Joni Nykänen. "'Får lust att hoppa av hela skiten'", Aftonbladet den 14 februari 2011. Läst den 15 mars 2011.
  51. ^ TT Spektra. "Danny oddsfavorit i Melodifestivalen", UNT 4 februari 2011. Läst den 15 mars 2011.
  52. ^ ”Danny och Swingfly till final”. aftonbladet.se. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen2011/article8521659.ab. Läst 15 mars 2011.
  53. ^ TT Spektra. "'Danny hade sången inspelad'", Aftonbladet, 9 mars 2011. Läst den 10 mars 2011.
  54. ^ Anton Emanuelsson. "Danny Saucedo en riktig nätsnackis", DN, 11 mars 2011. Läst den 17 mars 2011.
  55. ^ TT Spektra. "Popstjärnornas kamp i Globen", UNT, 7 mars 2011. Läst den 16 mars 2011.
  56. ^ Helena Trus, Ylva Niklasson. "'Det är farligt att vi ställs mot varandra'", Aftonbladet, 11 mars 2011. Läst den 16 mars 2011.
  57. ^ [a b] David Lillemägi. "Missen som avslöjade sanningen för Danny", Expressen, 13 mars 2011. Läst den 15 mars 2011.
  58. ^ Elin Kvist. "Danny: 'SVT avslöjade att Eric Saade skulle vinna'", nyheter24.se, 12 mars 2011. Läst den 17 mars 2011.
  59. ^ "Marcel Bezencon Award" (videoklipp), SVT. Sett den 15 mars 2011.
  60. ^ "DigiListan - Låtar 7-13/3 2011 (v.10), Sveriges Radio. Läst den 15 mars 2011.
  61. ^ "Danny visar runt med hjälp av en Segway", SVT, 11 mars 2011. Läst den 15 mars 2011.
  62. ^ "Supermarkets feat. Danny Saucedo: 'Crash & Survive'", Scandipop, 27 juni 2011. Läst den 5 september 2011.
  63. ^ "Danny & Freja: 'If Only Yo'. Saucedo's first UK single!", Scandipop, 2 april 2011. Läst den 8 juli 2011.
  64. ^ Andreas Häggström. "E.M.D daggmaskar i ny film", Aftonbladet den 19 november 2008. Läst den 15 mars 2011.
  65. ^ "Danny - en mobbad mask". SVT den 3 december 2008. Läst den 15 mars 2011.
  66. Disco-Daggarna
Externa länkar [redigera]
Upplagd av kl. Inga kommentarer:

söndag 14 augusti 2011

Lite om Michael Jackson

Michael Joseph Jackson, född 29 augusti 1958 i Gary i Indiana, död 25 juni 2009 i Los Angeles i Kalifornien[1][2][3], var en amerikansk sångare, dansare, låtskrivare, producent och skådespelare, med stora framgångar under flera årtionden. Han har haft stor inverkan på musikindustrin, inte minst anses hans musikvideor ha varit nydanande. Han blev under 1990–talet även känd för sitt kontroversiella privatliv. Han sågs ofta med en silverhandske på sin högra hand.

Michael Jackson inledde sin karriär 1964 tillsammans med några av sina bröder i The Jackson 5. Han påbörjade sin solokarriär 1971 medan han fortfarande var medlem av gruppen. Han producerade ett antal av världens bäst säljande musikalbum någonsin och fick epitetet The King of Pop (engelska för "Kungen av Pop") av sin nära vän Elizabeth Taylor. Albumet Thriller (1982) är världens mest sålda album genom tiderna med mellan 65 och 105 miljoner sålda exemplar.[4] Även de fyra albumen Off the Wall (1979), Bad (1987), Dangerous (1991) och HIStory (1995) hör till de bäst säljande albumen i världen. Jackson sålde sammantaget runt 750 miljoner album och singlar under sin karriär.[5]

Under 1980–talet anses Jackson ha revolutionerat synsättet på musikvideor som en konstform och en marknadsföringskanal. De vanligen mycket påkostade videorna blev en stapelvara för den då nya musikkanalen MTV. Bland de viktigaste kan nämnas Beat It, Billie Jean, Thriller, Black or White och Scream. I sin scenshow har han ofta använt danssteget Moonwalk som han därmed har gjort känt över världen. Michael Jacksons särpräglade musikaliska stil har under åren influerat många hip hop–, pop– och R&B–artister. Han menade att han själv tagit inspiration från bland annat Jackie Wilson och James Brown.

Michael Jackson blev två gånger inskriven i Rock 'n' Roll Hall of Fame: en gång med The Jackson 5 och en gång som soloartist.[6] Han blev också inskriven i Songwriters Hall of Fame.
Jackson avled oväntat och hastigt den 25 juni 2009 efter att ha kollapsat i sin hyrda fastighet i Los Angeles vid 50 års ålder. Den 12 oktober 2009 släpptes Michael Jacksons singel This Is It postumt.[7]

1958–1975: Barndom och The Jackson 5

Jacksons barndomshem i Gary, Indiana

Michael Joseph Jackson föddes i Gary, Indiana (en industriförort till Chicago, Illinois) i en arbetsklassfamilj den 29 augusti 1958. Hans föräldrar Joseph "Joe" Walter och Katherine Esther (med flicknamnet Scruse) fick sammantaget tio barn varav Michael var det åttonde. Emellertid avled Marlons tvillingbror, Brandon, omedelbart efter födseln. Hans syskon är sålunda Rebbie, Jackie, Tito, Jermaine, La Toya, Marlon, Randy och Janet. Fadern Joseph Jackson var anställd på ett stålverk och uppträdde ofta tillsammans med sin bror med ett band kallat The Falcons. Michael Jackson var ett Jehovas vittne under sin uppväxt.[8]
Jackson utsattes för fysisk och psykisk misshandel av sin far och det kom att påverka honom i hans vuxna liv.[9] Vid en intervju med Oprah Winfrey 1993 talade Michael för första gången öppet om det han utsatts för. Han sa att under sin barndom grät han ofta av ensamhet och blev ibland illamående och sjuk av att se sin far. Michael berättade även att han kände starkt hat för sin far då.[10][11][12][13] Under Jacksons andra högprofilsintervju Living with Michael Jackson (2003), täckte sångaren sitt ansikte med sin hand och började gråta när han talade om misshandeln.[14] Jackson erinrade sig att hans far Joseph satt i en stol med ett bälte i sin hand då han tillsammans med sina syskon övade och om deras insatser inte var tillräckliga misshandlade han dem.[15]

Jackson visade sin musikaliska talang tidigt i livet då han framträdde på julkonserter vid fem års ålder. År 1964 blev Michael och brodern Marlon medlemmar i bandet Jackson Brothers, som deras bröder Jackie, Tito och Jermaine startat. De två fick spela congas och tamburin. Michael fick senare börja uppträda som bakgrundssångare och dansare. Vid en ålder av åtta hade han och Jermaine blivit frontsångare och gruppen bytte namn till The Jackson 5.[8] Bandet turnerade mycket i den amerikanska Mellanvästern mellan åren 1966 till 1968. De spelade regelbundet på en rad klubbar och mötesplatser som i grupp var känt som "chitlin' circuit". De var ofta förband för striptease–framträdanden och andra liknande typer av föreställningar. År 1966 vann de, under Michaels ledning, en stor lokal talangjakt där de tolkade hits från skivbolaget Motown samt James Browns I Got You (I Feel Good).[16]

För det lokala skivbolaget Steeltown Records spelade The Jackson 5 år 1967 in flera låtar, inklusive deras första singel Big Boy, för att sedan 1968 skriva på ett skivkontrakt med Motown Records.[8] Sedan Michael Jackson började sjunga och dansa med sina bröder beskrev Rolling Stone Magazine den unga Michael som ett underbarn med överväldigande musikaliska gåvor. Rolling Stone skrev att han hade ett barns pipiga röst, men att han dansade som en vuxen proffsdansare och att han sjöng med ett R&B–/gospel–tonfallet likt Sam Cooke, James Brown, Ray Charles och Stevie Wonder.[17]

Gruppen The Jackson 5 slog ett hitlistrekord när dess fyra första singlar ([I Want You Back, ABC, The Love You Save och I'll Be There) nådde nummer ett på Billboard Hot 100.[8] Under Jackson 5:s tidiga år hävdade Motowns PR–grupp att Michael endast var nio år gammal, två år yngre än vad han egentligen var, för att få honom att framstå som sötare och bli mer tillgänglig för den stora massan.[18]

Med början år 1972 gav Michael ut sammantaget fyra solo-studioalbum med Motown, bland dem Got to Be There och Ben. Dessa gavs ut som en del av Jackson 5 franchising och det producerades flera lyckade singlar såsom Got to Be There, Ben och en coverinspelning av Bobby Day's Rockin' Robin. Gruppens försäljningssiffror började sjunka år 1973 och bandmedlemmarna irriterade sig på Motowns strikta vägran att låta dem få kreativ kontroll eller föra in egna idéer. Även om gruppen fick ett flertal topp–40–hits, inkluderat discosingeln Dancing Machine bland top–5 och I Am Love bland top–20, så lämnade Jackson 5 Motown år 1975.[19]

Åren 1975–1981: Flytt till Epic, solokarriären med Off the Wall

År 1975 lämnade Jackson–bröderna Motown och skrev i juni på för Epic Records.[19] Eftersom namnet The Jackson 5 tillhörde Motown pånyttskapade de bandet under namnet The Jacksons,[20] där Michaels yngre bror Randy ersatte Jermaine som istället stannade hos Motown och satsade på en solokarriär.[21]
Efter namnbytet fortsatte bandet att turnera internationellt och släppte mellan åren 1976 till 1984 ytterligare sex album. Under de åren var Michael Jackson ledaren för gruppens sångskrivande och han skrev hits som Shake Your Body (Down to the Ground), This Place Hotel och Can You Feel It.[16] Andra populära låtar som de spelade in var Blame It On the Boogie, Things I Do For You, Lovely One och State of Chock, en duett med Michael och Mick Jagger. Från början var det tänkt att rock–artisten Freddie Mercury skulle ha sjungit låten med Michael, men samarbetet avbröts. Dock så har demot där Michael och Freddie sjunger låten tillsammans läckt ut på Internet.

Michael spelade en av huvudrollerna som Fågelskrämman i filmmusikalen The Wiz som kom ut 1978.[22] Filmmusiken arrangerades av Quincy Jones, och han och Jackson bildade under filmproduktionen ett samarbete och Jones gick med på att producera sångarens nästa soloalbum, Off the Wall.[23] Författare till låtarna inkluderade Jackson, Heatwaves, Rod Temperton, Stevie Wonder och Paul McCartney. Då det släpptes 1979 blev skivan den första att nå fyra US top–10 hits, vilka inkluderade listtopparna Don't Stop 'til You Get Enough och Rock with You.[24] Off the Wall nådde nummer tre på Billboard 200 och har sedan dess sålt i över 20 miljoner kopior världen över.



År 1979 bröt Jackson sin näsa under ett invecklat dansnummer. Hans efterföljande näsoperation var inte fullständigt lyckad och han klagade över svårigheter att andas, vilket skulle påverka hans karriär. Han blev remitterad till Dr. Steven Hoefflin som genomförde en andra näsoperation, och andra efterföljande operationer.[27]
På 1980 års American Music Awards vann Jackson tre utmärkelser för sina soloprestationer: "Favorite Soul/R&B Album", "Favorite Male Soul/R&B Artist" samt "Favorite Soul/R&B Single" för låten Don't Stop 'til You Get Enough. Det året vann han även Billboard Music Awards pris för "Top Black Artist" samt "Top Black Album" och en Grammy för "Best Male R&B Vocal Performance" (för låten Don't Stop 'til You Get Enough).[24] Trots den kommersiella framgången ansåg Jackson att Off the Wall borde ha haft en mycket större effekt, och han var besluten att överträffa förväntningarna med sin nästa skiva.[28] År 1980 hade Jackson den högsta royaltyn i musikbranschen med 37 % av grossisthandelns albumintäkter.[29]

Åren 1982–1983: Thriller och Motown 25

Efter att Jacksons i början av 1982 bidragit med låten Someone In the Dark, till filmen E.T. the Extra-Terrestrial, vilket gav honom en Grammy för Best Album for Children,[30] släppte han i december 1982 sin andra solo-skiva, med namnet Thriller, för Epic Records. Detta visade sig bli höjdpunkten i hans karriär och albumet låg på tio–i–toppen på Billboard 200 i 80 efterföljande veckor, och under 37 av dessa låg den högst på listan. Sju singlar från Thriller låg samtidigt på Hot 100 tio-i-topp, bland annat Billie Jean, Beat It och Wanna Be Startin' Somethin'.[31][32] Den blev världens mest sålda skiva med idag 108 miljoner sålda exemplar.[33][34] Thriller hade 2005 sålt mer än 26 × platina i USA.[35] RIAA certifierade att Thriller hade skickats ut i 28 miljoner exemplar i USA, vilket gett det status som så kallat Double Diamond.[36][37]

Thriller-perioden var en extraordinärt lönsam period för Jackson, vars advokat John Branca hade förhandlat fram vad han skröt med var det högsta royaltybeloppet någonsin i musikindustrin, cirka 2 USD per album. Under tiden fick Jackson även in pengar från Making Michael Jackson's Thriller, en dokumentär av Jackson och John Landis, vilken snabbt sålde över 350 000 kopior. Därtill började han tjäna på försäljning av Michael Jackson–dockor och andra nymodigheter som nådde marknaden.[38] Dokumentären blev världens mest sålda musikvideo på VHS.[39]
Albumet ledde inte bara till en rekordframgång bland fansen utan ledde till förändringar i själva musikindustrin på i huvudsak fyra områden. Till att börja med ökade det vikten av album och utmanade föreställning om hur många blivande hits ett album kunde innehålla.[40] För det andra återställde det hos industrin en känsla av självförtroende gällande dess förmåga att släppa artister på en hög nivå under en tid då inkomsterna hade sjunkit.[38] För det tredje hjälpte det MTV att uppnå framgång, även om MTV förviss även hjälpte Thriller att nå framgång. För det fjärde banade Thriller vägen för andra artister såsom Prince.[41] New York Times slog senare fast att Jackson ensam var en räddning för musikindustrin,[42] och även vid dess 25–årsdag bibehöll Thriller sin påverkan på musikindustrin, artister och amerikansk kultur.[43]
Billie Jean kostymen från Motown 25
 
Den 25 mars 1983 framträdde Jackson tillsammans med Jackson 5, men han framförde även själv Billie Jean, live på TV–specialen Motown 25: Yesterday, Today, Forever. Det var vid det framträdandet han debuterade med sitt danssteg Moonwalk och hans framträdande sågs av 47 miljoner tittare vid dess första sändning. Framträdandet jämfördes senare med Elvis Presleys och The Beatles uppträdanden på The Ed Sullivan Show.[44] Jackson hade inte själv kommit på Moonwalken, utan finslipat en dans som från början dansades av barn i ghettot.[45] New York Times berömde hans framträdande då det enligt dem krävdes en perfekt timing för att genomföra det, och kallade honom en skicklig tekniker, illusionist och pantomimiker.[46]

Den 13 minuter långa musikvideon till Thriller blev hyllad av kritiker och visades mycket på bland annat MTV. Thriller–videons popularitet ledde till att man gav ut en VHS med namnet Making Michael Jackson's Thriller och blev världens mest sålda musikvideo på VHS.[47]
År 1984 träffade Michael Jackson Ronald och Nancy Reagan i Vita huset

Åren 1984–1985: Pepsi, We Are the World, och en påbörjad karriär som affärsman

Den 27 januari 1984 möttes Jackson av en motgång då han under en inspelning av en Pepsi Cola–reklamfilm på Shrine Auditorium i Los Angeles fick andra gradens brännskador då ett pyrotekniskt missöde fick hans hår att börja brinna. Då detta skedde framför en fullspäckad scen med fans under en simulerad konsert fick incidenten stor medial uppmärksamhet och väckte en stor sympati. PepsiCo gjorde en uppgörelse utanför rätten och Jackson gav de 1,5 miljoner USD som han fick vid uppgörelsen till Brotman Medical Center i Culver City, California där han fått vård för sina skador. Pengarna gav sjukhuset möjlighet att införskaffa bästa möjliga teknik för behandling av brännskador och Brotman ändrade därefter, till hans ära, namnet på sin brännskadeavdelning till "Michael Jackson Burn Center".[48] Jackson hade sin tredje näsoperation kort efter och blev sedan ännu mer osäker på sitt yttre.[27]
Jackson blev den 14 maj 1984 inbjuden till Vita huset för att motta ett pris av USA:s president Ronald Reagan. Han mottog priset tack vare hans stöd till välgörenhetsorganisationer, som arbetade med att hjälpa människor att komma till rätta med alkohol– och drogmissbruk.[49]
 
 
 
Han blev också nominerad i tolv olika kategorier till Grammy Awards 1984 och vann åtta av dem.[50] Till skillnad från tidigare album hade inte Thriller någon officiell konsertturné inplanerad för att marknadsföra den, men under den så kallade Victory Tour, som med Jackson som huvudperson pågick under 1984, framfördes mycket av hans solomaterial inför mer än två miljoner amerikaner.[51] Han donerade de 5 miljoner USD som han fick för turnén till välgörande ändamål.[52]
Jackson skrev 1985 välgörenhetssingeln We Are the World tillsammans med Lionel Richie. Singeln släpptes globalt med syfte att hjälpa de fattiga i Afrika och USA och Jackson var en av 39 kända musiker som framträdde på inspelningen. Singeln blev en av de bäst säljande singlarna genom tiderna, med närmare 20 miljoner kopior sålda och miljontals dollar donerade till stöd för de svältande.[53]
När Jackson arbetade med Paul McCartney på deras två hitsinglar The Girl Is Mine (1982) och Say Say Say (1983), blev de vänner och besökte varandra då och då. Vid ett tillfälle berättade McCartney för Jackson om de miljontals dollar han tjänat genom musikkataloger; han hade tjänat uppskattningsvis $40 miljoner per år från andra personers sånger. Jackson började då slå sig på affärer och började köpa, sälja och distribuera rättigheterna att ge ut musik från ett stort antal artister. Kort därefter kom musikkatalogen Northern Songs ut till försäljning. Den innehöll tusentals låtar, inkluderat flera låtar av The Beatles.[54][55] Jackson visade omedelbart intresse, men blev varnad att han skulle komma att möta hårt motstånd vid budgivningen. Jackson förklarade att han inte brydde sig om det utan gav sin advokat Branca i uppgift att skaffa dem. Branca kontaktade då McCartneys advokat som klargjorde att McCartney inte var intresserad i budgivning, eftersom priset var för högt. Efter att Jackson påbörjat förhandlingar ändrade sig dock McCartney och försökte övertala Yoko Ono att bjuda på skivan tillsammans med honom, men hon avböjde och han drog sig då ur budgivningen. Jackson vann, efter tio månader, slutligen budgivningen och betalade 47,5 miljoner för katalogen.[54][56]

Åren 1986–1987: Bad–eran och kontroverser

Michael Jacksons jacka och bälte från "Bad"–tiden

År 1986 hade Jackson en fjärde näsoperation inplanerad och då han ville göra sina drag mer maskulina opererade han en klyfta i hakan.[27] Han var därefter med i George Lucas och Francis Ford Coppolas 3D–film Captain EO, vilket var den per minut dyraste filmen vid den tiden.[källa behövs] Filmen blev en stor succé och Disneyland framhävde den på området Tomorrowland i nära 11 år. Walt Disney World visade den på temaparken Epcot från 1986 till 1994.[57]
Tidningarna började nu skriva fler och fler historier om Michael Jackson. När Jackson köpte en schimpans som han kallade för Bubbles beskrevs det i vissa tidningar som en ytterligare avkiljning från verkligheten.[58] År 2003 hävdade Jackson att Bubbles kunde gå på toaletten själv och att han städade sitt eget rum.[59]
Det påstods även att han sov i en tryckkammare för att förhindra åldringsprocessen. Dessutom skrevs det historier om att Jackson ville köpa Elefantmannens skelett,[59] dessa historier var inte sanna, men enligt boken "The Magic & the Madness" skriven av "J. Randy Tarraborelli", som följt Jackson ända sedan han var ung, var det egentligen Jackson själv och hans manager Frank Dileo som hittade på historierna för att promota Jackson.[60] Jackson har i efterhand hävdat att det bara varit fullständigt falska rykten.[källa behövs] Historien gav upphov till det nedsättande smeknamnet "Wacko Jacko" (ungefärlig översättning: "Knäppskallen Jacko") som Jackson fick det efterföljande året. Han skulle sedan komma att avsky det smeknamnet. Då han insett sitt misstag slutade han att läcka osanningar till pressen. Detta hjälpte dock föga då pressen insett vilka inkomster liknande historier kunde ge, och de började därför hitta på egna historier.[59][61]
År 1987 släppte Jackson sin tredje solo–skiva Bad och detta var sista gången han arbetade med Quincy Jones. Bad hade sju topp 10–singlar varav fem gick upp till första platsen. Albumet var på förstaplatsen i 8 veckor.[62]
Efter albumet följde Bad World Tour som varade i ungefär ett år och han besökte 15 länder, den första konserten var i Japan. Musikvideorna till bland annat Bad (sång)|Bad och Smooth Criminal blev mycket populära. Musikvideon till Bad regisserades av Martin Scorsese, och den nu världskända skådespelaren Wesley Snipes hade en roll som gangster i den 18 minuter långa kortfilmen. Bad–videon blev en stor succé, men skapade många rubriker i tidningarna på grund av att Jacksons hudfärg hade blivit mycket blekare. Jackson frågade rivalen Prince om han ville sjunga låten Bad med honom som en duett. Till en början var Prince positivt inställd till idén, men deras åsikter om texten var olika, varför Prince lämnade projektet. Enligt Quincy Jones, i en intervju på Thriller: Special Edition, ansåg Prince att låten skulle bli en hit, i varje fall utan honom.


Åren 1991–1993: Dangerous–eran och anklagelser om sexuella övergrepp

År 1991 släppte Jackson sin fjärde skiva som fick namnet Dangerous, som såldes i 7 miljoner exemplar i USA[63] och vars största hit blev Black or White, men också Remember the Time, In the Closet, Heal the World, Who Is It, Jam, och Will You Be There blev stora succéer. Michael slutade sitt samarbete med Quincy Jones och anställde nya producenter, såsom Teddy Riley. Will You Be There var också med som soundtrack till filmen Rädda Willy. Musikvideorna var som vanligt påkostade och innovativa. Videon till Jam visade Jackson och Michael Jordan dansandes tillsammans och spelandes basket. I videon till Remember the Time gästspelade både Eddie Murphy, Iman och Magic Johnson. I In the Closet poserade och dansade Michael med fotomodellen Naomi Campbell.

I juni 1992 gav sig Michael iväg på en ny världsturné, Dangerous World Tour, som aldrig besökte USA. Senare i januari 1993 uppträdde Michael i halvleken på Super Bowl XXVII. Det uppträdande hade den största publiken i amerikansk TV–historia.[källa behövs]

Under 1993 blev Michael Jackson anklagad för sexuella övergrepp på Jordy Chandler. Han hade blivit vän med Jackson under 1992–1993 men nu anklagade Jordys föräldrar honom. Enligt boken "The Magic & The Madness" av J. Randy Tarraborelli ska Jordy's far Evan Chandler ha begärt en summa pengar för att vara tyst. Först ville inte Jackson betala men senare så kom båda parterna överens om en summa, cirka 20 miljoner dollar enligt vissa källor [64] och efter det drog Jordys föräldrar tillbaka anklagelserna. Åklagare var Thomas Sneddon, som också skötte undersökningarna. Låten D.S är tillägnad honom.

 

Michael Jacksons första fru, Lisa Marie Presley

Michael Jackson gifte sig med Lisa Marie Presley den 18 maj 1994, och de skildes i januari 1996. Lisa Marie beskriver; "Han älskade mig så mycket en människa kan älska någon".[källa behövs] I sin blogg beskriver hon hur hon ångrar att hon inte stannade kvar hos honom den hårda tiden i hans liv och Michael har även svarat när han fått frågan; "vad är ditt livs största misstag?" "let the big love of my life go away".

HIStory och Blood on the Dance Floor

Michael Jackson–staty i Nederländerna

Den 15 juni 1995 släpptes dubbelskivan HIStory: Past, Present and Future, Book I. Ena skivan innehöll 15 greatest hits–låtar, den andra hade 15 nya låtar. Albumet släpptes med Sonys fulla stöd. Många såg albumet som ett väldigt bittert, argt och personligt album. Michael visade sina känslor och frustrationer om allt som hade hänt genom musiken. HIStory blev senare världens mest sålda dubbelskiva med 18 miljoner sålda exemplar (36 miljoner skivor[65]. Den första skivan sågs av många som den glada Michael och den andra som arga Michael med låtar som Scream och D.S. där Michael sjunger "Tom Sneddon is a cold man", men i häftet står det att han sjunger "Dom Sheldon", förmodligen skrev han så för att undvika att bli stämd av Sneddon. They Don't Care About Us var också en arg låt där Michael ville att man skulle säga nej till rasism och antisemitism. Även en känslig låt vid namn Stranger in Moscow fanns med, en låt där han beskriver hur ensam han är.

I september 1996 gav sig Michael iväg på en ny världsturné som skulle bli hans sista, HIStory World Tour. Turnén besökte 56 städer i 35 länder på fem kontinenter.

Han var även i äktenskap med Debbie Rowe, 15 november 1996 till 8 oktober 1999. Tillsammans har de barnen Michael Joseph Prince Jackson, Jr., född 13 februari 1997, och Paris Michael Katherine, född 3 april 1998.

Den 14 maj 1997 släpptes remixskivan Blood on the Dance Floor: HIStory in the Mix som hade fem nya låtar och ett antal remixer på låtar från HIStory. Den första singeln som släpptes var Blood on the Dance Floor som gick upp på förstaplatsen i England, men nådde endast 42:a plats i USA.

Ghosts släpptes aldrig som singel i USA, men väl i Storbritannien där den nådde förstaplatsen. Musikvideon till Ghosts hade premiär den 8 maj 1997 på filmfestivalen i Cannes. Den är 40 minuter lång och därmed världens längsta musikvideo. Blood on the Dance Floor blev världens mest sålda remixalbum någonsin.

Åren 2000–2009: Invincible och framåt

I oktober 2001 släppte Michael Jackson ett nytt soloalbum som fick namnet Invincible. Albumet debuterade på förstaplatsen på den amerikanska Billboardlistan och i 12 andra länder[66] (England, Australien, Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Ungern, Norge, Sverige, Schweiz och Turkiet) och har idag sålt över 8 miljoner exemplar[67].

Jackson ville släppa sju stycken låtar från albumet som singlar. Han ville att den första singeln skulle bli Unbreakable, tillsammans med en 20 minuter lång musikvideo, och sången användes i den första tv–reklamfilmen för albumet. Sony valde dock att släppa You Rock My World som först singel. You Rock My World blev till slut den enda singeln från Invincible som släpptes över hela världen. Michael hade önskningar på att släppa Break of Dawn, Butterflies, Speechless, Whatever Happens (med Carlos Santana) och Cry som singlar. Cry släpptes som singel, dock inte i USA. Butterflies släpptes också som singel, dock endast som promosingel, och den nådde plats 14 på Billboardlistan. Break of Dawn släppts visserligen inte som singel, men fanns med på Jacksons samlingsalbum Number Ones. Låten Heaven Can Wait släpptes inte heller som singel, men spelades ändå en del i amerikansk radio och kom in på 72 plats på Billboard R&B/Hip–Hop chart.

År 2001 firade Michael Jackson 30–årsjubileum som soloartist (30th Anniversary Celebration). Två stora konserter i Madison Square Garden i New York arrangerades, där bland annat Whitney Houston, Shaggy, Britney Spears, Marc Anthony, Destiny's Child, Dionne Warwick, Luther Vandross, 98 Degrees, *NSYNC och Aaron Carter deltog. Dessutom återförenades The Jacksons för första gången på sjutton år och sjöng ett medley av låtar.

 

Rättegången

Jackson blev år 2003 anklagad för sexuella övergrepp mot den minderåriga pojken Gavin Arvizo. Åklagaren var ´densamma som i fallet 1993, alltså Thomas Sneddon. Försvarsadvokat var Thomas Mesereau. Efter en omkring fem månader lång rättegång frikändes Jackson måndagen den 13 juni 2005 på alla åtalspunkter.

Våren 2005 sade Michael Jackson i en intervju att han arbetade på en välgörenhetssång för offren från tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004. Låten skulle ha producerats av Michael och Randy Jackson, samt ha framförts av Michael, Randy och resten av bröderna. Denna sång kom dock aldrig ut, förmodligen på grund av den kommande rättegången.

Hösten 2005 efter orkanen Katrina rapporterades att Michael Jackson ännu en gång skulle spela in en välgörenhetslåt. Låten skulle först heta From the Bottom of My Heart och tros ha varit den planerade tsunamisången. Senare på hösten rapporterades att låten helt skulle skrivas om och titeln var nu I Have This Dream.

 

Michael Jackson med sin yngste son Prince Michael II på Disneyland Resort Paris i juni 2006

Michael Jackson och Sony gav 2006 ut Visionary: The Video Singles, en box med 21 cd–singlar[68], på så kallade DualDisc–skivor. Singlarna från Visionary är Michaels största hits från 1979 och framåt. Skivorna har låten på ena sidan och musikvideon till låten på andra sidan.

I april 2006 skrev Jackson ett kontrakt med den engelska musikproducenten Guy Holmes, och Michael skrev ett kontrakt med 2 Seas Records för ett album som planerades att släppas 2007.[69]. I maj 2006 åkte Jackson till Japan för att ta emot ett "Legend Award" på MTV:s japanska VMA i Tokyo. Senare rapporterades det att Jackson planerade att adoptera ett barn från Japan[70]. I juni 2006 kungjorde Jackson sina planer på att starta The Michael Jackson Company, Inc. för att ersätta MJJ Productions.

Michael Jackson sade i en intervju med engelska tidskriften Daily Mirror att han funderade på att köpa hus i Storbritannien.

Den 15 november 2006 uppträdde Jackson med fredslåten We Are the World på World Music Awards i London. Han tog också emot ett pris för att ha sålt över 100 miljoner skivor.

Under 2008 gav Jackson ut en jubileumsversion av skivan Thriller, 25th Year Anniversary Edition, som förutom de nio albumspåren innehåller sju extra spår, samt en dvd med tre videor och ett liveframträdande. Skivan gavs ut med två olika omslag, samt i en deluxe–utgåva. I samband med jubileumsskivan gavs även en singel ut, The Girl Is Mine 2008.

 

År 2009: Död

Sommaren 2009 planerade Jackson att göra comeback med 50 stycken konserter under rubriken "This Is It" på The O2 Arena i London.[71]. Konserterna skulle pågå från juli 2009 fram till mars 2010. Dessa planer gick om intet, då han den 25 juni 2009 avled efter att ha drabbats av hjärtstillestånd, endast 50 år gammal. Dödsorsaken var en stark överdos av narkosmedlet propofol.[72]

Omkring klockan 12:20 inkom ett anonymt samtal till larmcentralen om att Michael Jackson hade drabbats av ett hjärtstillestånd i sitt tillfälliga hem på North Carolwood Drive 100 i Holmby Hills i Los Angeles. Ambulans och sjukvårdare kallades till platsen dit de anlände cirka 12:30 lokal tid. Jackson andades inte, och fördes med ambulans till Ronald Reagan UCLA Medical Center, där han kort efter ankomst avled efter en rad resultatlösa återupplivningsförsök.[73] Han dödförklarades klockan 14.26 lokal tid. (23.26 i svensk tid)[74]

Rapporterna om Jacksons död orsakade sådan trafik på många webbplatser att flera drabbades av tekniska problem, däribland Google, Twitter och Wikipedia.[75] Jacksons död innebar också en dramatisk ökning i försäljningen av hans musik. Många av hans singlar gick efter hans död rakt in på topplistorna runt om i världen.

Dödsfallet gav upphov till viss ryktesspridning; et uppgavs allt från att Jackson blev mördad[76] till att han spökat på Neverland eller bara iscensatt sitt dödsfall.[77] Myndigheter utreder för närvarande dråpmisstankar mot Jacksons personliga läkare Conrad Murray, som även var med Jackson i när han kollapsade i sitt hem.[78]

 

Minnesceremoni och begravning

Blommor av fans från hela världen i Forest Lawn Memorial Park

Den 7 juli 2009 klockan 10:00 (lokal tid) hölls en minnesceremoni för Michael Jackson i arenan Staples Center i centrala Los Angeles, samma arena som användes för repetitionerna inför den planerade comebacken. Cirka 20 000 personer i publiken fick se artister som Usher, Stevie Wonder, Lionel Richie, Smokey Robinson, Mariah Carey, Trey Lorenz och Brooke Shields hylla Michael Jackson med uppträdanden och tal. Ceremonin avslutades med att medlemmar ur Jacksons närmaste familj, däribland bröderna Jermaine Jackson, Marlon Jackson och dottern Paris Jackson, höll tal. Michael Jackson gravsattes den 4 september 2009 (svensk tid) i ett mausoleum på Forest Lawn Memorial Park i Glendale utanför Los Angeles.

 

Arv

Michael Jacksons mor Katherine fick vårdnaden om Michaels tre barn enligt en domstol i USA. Detta går i linje med hans testamente från 2002. Debbie Rowe, som är mor till de två äldsta barnen får också umgängesrätt till sina barn.

 

This Is It

Delar av planeringen och repetitioner inför de 50 konserterna i London filmades och klipptes ihop till filmen This Is It. Filmen hade världspremiär den 28 oktober 2009 på bio och visades endast i två veckor. Albumet med samma namn släpptes den 26 oktober 2009.

Den 12 oktober 2009 släpptes singeln This Is It.[7]

 

Michael

Den 10 december 2010 släpptes albumet Michael med bland annat låten Breaking News som hade världspremiär den 8 november. Låten streamades på den officiella Michael Jackson hemsidan i en vecka.[80] Albumet innehåller 10 outgivna låtar. I december månad släpptes singeln Hold My Hand som är en duett med Akon. Hollywood Tonight blev nästa singel i april 2011.

 

Hudsjukdom

Ett annat kontroversiellt ämne var Jacksons hudfärg, som hade bleknat påtagligt efter 1986. Tidigare, under hans ungdom, hade hans hud haft en mellanbrun färg men i början av 1980–talet blev färgtonen gradvis ljusare. Olika tidningar påstod att han blekte huden själv för att han inte ville vara svart.[10]

I mitten av 1980-talet diagnosticerades Jackson med sjukdomen vitiligo[10][11][81][82], en sjukdom som gör att man tappar hudpigmentet, och lupus (den senare var i tillbakagång hos Jackson) och båda sjukdomarna gjorde honom känslig för solljus. Behandlingen han använde för sina besvär gjorde att hans hud fick en ännu ljusare ton. Då han sminkade sig för att jämna ut oregelbundenheterna i färgen, framstod han som mycket blek.[83]

Jacksons ansiktsstruktur förändrades också. Flera kirurger har spekulerat i att han genomgått ett flertal näsoperationer, förtunnat sina läppar samt opererat sitt käkben.[84] Förändringarna i ansiktet var delvis även på grund av en större viktminskning.[20] Jackson förlorade vikt i början av 80-talet på grund av en förändrad diet och en önskan om att få en dansares kropp.[85] Vittnen rapporterade att Jackson ofta var yr och spekulerade att han led av anorexia nervosa. Under de senare åren av hans liv kom perioder av viktnedgång att bli ett återkommande problem.[86]

Medicinsk expertis har offentligt angett att de tror att Jackson hade dysmorfofobi, en psykisk sjukdom där patienten har en skev negativ uppfattning av sitt utseende.[83]

Vid en intervju med Oprah Winfrey 1993 talade Jackson för första gången öppet om sjukdomen vitiligo för att stoppa ryktena.[87]

 

Diskografi

Titlar från Motown


Album

Och mycket mer har det så bra alla

 

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)